Och med detta säger jag tack och adjö. Jag startade den här bloggen för att dokumentera vårt bröllop, och nu är bröllopet över. Inläggen kommer lyftas över och leva vidare på min privata blogg, granding.se, och så småningom på vår bröllopssajt jj2014.se.
Tack för att ni läst!
Nu har vi fått bilderna från fotografen! Ett urval:
Vet att många som planerar bröllop läst denna bröllopsblogg, så vill sammanställa vad som var bäst och sämst med bröllopsdagen, så kanske ni får tips på vad ni ska tänka extra på. (Och så vill jag gärna ha detta sparat för min egen skull också :)).
Bäst:
Mindre bra:
Sammanfattat: jag vill göra om det! Nu! Inte den årslånga planeringen, men själva dagen (och resan förstås). Jag har, som de flesta andra säkert, tyckt att det är en klyscha när folk pratar om hur härlig deras bröllopsdag var. Nu förstår jag.
Vi landade på Island 7 på morgonen, och reste därifrån 7 på morgonen dagen efter. Supertrötta efter en flygning, och med tidsskillnaden som sa att klockan var två på natten när vi landade, rasade vi in på hotellet, köpte tidig incheckning och däckade i tre timmar. När klockan ringde var vi väldigt nära att stänga av den och sova vidare, men som tur är gick vi upp. Vi åkte nämligen till Blå lagunen, och det var en upplevelse! Typ tre plusgrader i luften, 38-40 grader i vattnet, fantastisk omgivning. Loved it! Jag säger det igen. Till Island kommer vi tillbaka. Vi bodde, den här omgången, i Keflavik och det av flera anledningar: närmare flygplatsen, närmare Blå lagunen och Reykjavik i sig är inte värt en omväg. Enligt Tripadvisor skulle Keflaviks (som väl är ganska stort med Islandsmått, men verkligen är pyttigt) bästa restaurang ligga på vårt hotell, så vi åt där. Och det var fantastiskt! Kul att få avsluta resan så.
Dags för ytterligare en vecka i New York. Men först ytterligare en lång resdag. På grund av tidsskillnaden lämnade vi Las Vegas tidigt på morgonen, och kom fram till hotellet i New York sent på kvällen.
Vi bodde på ett annat hotell den här gången, i en annan del av staden. Från Chelsea till Meatpacking (inte så långt ifrån varandra). Nya hotellet, Gansevoort Meatpacking, välkomnade storstilat med äkta champagne och Mr- & Mrs-örngott. Fint!
Eftersom Las Vegas och Island var resans mest intensiva delar, ville vi ta det lugnt och ha “vardag” i New York och den här omgången ville vi ta det ännu lugnare. Dagen inleddes med tvätt (som sagt, allt är inte glamouröst och under en månadslång resa behövs det tvättas) och sedan vandrade vi på High Line, parken som New York anlagt på ett gammalt järnvägsspår uppe i luften.
“Alla” shoppar ju i New York, och på något sätt tyckte vi att vi också skulle göra det. Så vi åkte till Century 21 (och hörde svenska i varje vrå!). Men shopping är inte vår grej. Och definitivt inte märkesshopping. Visst, det är 50% på den där Armaniklänningen, men det är fortfarande en svindyr Armaniklänning liksom. Men en julklapp blev det. Vi fortsatte ned mot vattnet för att besöka en av mina favoritplatser, Pier 17. Men det var rivet! Så många timmar jag varit där, och så var det bara borta. Kändes lite sorgligt. Men huset jag bodde i fanns kvar i alla fall: The Renaissance Building @ 100 John Street.
Nästa dag blev tunnelbanans dag. Tre stopp krävde elva tunnelbaneresor! Byten mellan linjer, men också stopp i trafiken som krävde omvägar och sånt. Vi var i alla fall på en butik Johan ville kika i, åt lunch på Sarge’s, som ska ha en av de bästa pastramimackorna i New York (jag åt annat, men pastramimackor i New York är en av Johans absoluta favoriter) och besökte Rockefeller och Top of the Rock. Tredje gången jag var uppe i Top of the Rock, men New Yorks utsikt ser jag gärna om och om igen.
Efter en härlig brunch och ett Skypesamtal med världens gladaste brorsdotter (det är ju galet lätt att smälta när hela hon vibrerar av glädje när hon får syn på oss) åkte vi mot Brooklyn, men den här gången bara för att ta oss tillbaka till Manhattan igen. Dags att återvända till platsen vi förlovade oss på 2008: Brooklyn Bridge, den här gången även med vigselringar. När vi ändå var i området (jaja, allt är relativt på Manhattan) åkte vi över till Staten Island också, ett varv med Staten Island Ferry ger en härlig utsikt över nedre Manhattan.
Nästa dag började med bio, vi såg nya Hunger Games-filmen. När vi kom ut från biografen var det strålande sol och 21 grader. Mot hotellets takterrass och pool! Det blev aldrig något ordentligt bad, men några timmar i solen och med benen i vattnet. På kvällen var det dags för Rock of Ages på Broadway. Jag älskar musiken i den, även om storyn i musikalen är otroligt dålig (mycket sämre än filmen) så borde den vara väldigt maffig på Broadway, tänkte vi. Eh, nej. Det var kul att gå på Broadway, men det var faktiskt rent ut sagt dåligt. Den svenska uppsättningen var mycket bättre.
Mer bio! Även nästa dag blev det bio. Den här gången såg vi The Birdman. På kvällen åkte vi till Union Square och fastnade i en demonstration angående Ferguson. Även sista dagen gick vi på bio, och såg John Wick. Fem biobesök totalt alltså! Skönt att göra något innan flyget gick så dagen inte bara gick till resande, och bio kändes lagom lugnt. Tyvärr ösregnade det (resans enda regndag!), annars hade vi gärna kikat på julmarknaden vid Union Square också.
Las Vegas! Återigen en lång resdag. Flyget tar fem timmar, och med amerikanska flygplatsers säkerhetskontroller på det … I New York tog vi tunnelbanan till flygplatsen. Långt, men lika tidskrävande och väldigt mycket billigare. Vi landade i Vegas på eftermiddagen, men på kvällen enligt New Yorktid. En kort tur på the Strip, in på några hotell och middag var allt vi orkade med. Vi bor på Paris, komplett med Triumfbåge, Eiffeltorn, Garde du Nord och så vidare.
(Bilderna blir större om du klickar på dem)
Fredagen ägnade vi åt turistbussen. Hop on hop off. Bra sätt att då överblick, vi brukar alltid börja besök i en ny stad på en sådan buss. Las Vegas är inte jättestort, men trafiken är galen. Turistbussen tog hela dagen. Snabbt hem och byta om, ikväll var det daga för bröllopspresentsmiddag igen! Min bror/vår best person och hans fru hade bokat bord åt oss på miX på hotell Delano. Helt utan koll gick vi in i en hiss och tryckte på miX. Vi åkte misstänkt länge och när dörrarna öppnade sig var vi på våning 64. Vilken utsikt! Vi började med en drink i baren. Utomhus. Med halvlåga glasstängsel. På våning 64. Sen middag. Väldigt, väldigt gott. Efteråt passade vi på att kolla in Mandalay Bay, som ligger ihop med Delanos. De bjöd på dessert!
Nästa dag fick vi för oss att åka till den norra outleten. Varför vet jag inte riktigt, vi är inga shoppare direkt. Men en jeansjacka blev det. Sen hem till hotellet och ned till poolen. Nu off-season var det rätt kallt, men vi badade ändå. Upp på rummet och på med Hawaiiskjorta och Hawaiiklänning, dags för bröllop! Eller nästan. Vi skulle förnya våra löften i Viva Las Vegas Wedding Chapel med Elvis som förrättare. Det gick väldigt snabbt: in, stå här, gå här, För som Elvis säger, klart. 15 minuter. Tyvärr har vi inga bilder nu, de kommer först om någon månad. Vi hade planerat att äta middag på Stratosphere, ett hotell som ligger i området. Först en tur upp till våning 107 för att kika på utsikten. Vi som tyckte att våning 64 varit högt upp … Vi ville följa upp dagens tema med Hawaii och Elvis så vi fick till en femtiotalsdiner. Tyvärr var maten och stället hemskt. Men vi åt ju både fint och gott kvällen innan. Vi blev klara snabbt och tog bussen till The Freemont Street Experience. En gata med tak där allt är samlat: casinon, butiker, barer, ljusshow i taket, konserter på flera scener … Roligt!
På söndagen tog vi det lugnt på förmiddagen. Vårt hotell är granne med Planet Hollywood, som visade sig vara svintråkigt. Det ska tydligen finns filmprofiler inne på rummen, men ute i hotellet märktes ingenting. Men de har en stor galleria: Miracle Mile Shops (varför heter det inte Miracle Mile Mall?) där vi vandrade omkring. På eftermiddagen var det nämligen dags för utflykt! En limousine kom och hämtade oss och tog oss till flygplatsen (limousine ingick, så det var inget vi valde) där vi hoppade in i en helikopter som tog oss över Hooverdammen till Grand Canyon. Det var andra gången jag flög helikopter, första för Johan, och vi gillade det båda väldigt mycket. Synd att det är så dyrt bara. I Grand Canyon fick vi en macka och bubbel (här kallas det Californian Champagne, ughh!). Andra satt ned och åt, men vi ville titta och fota. Jag har varit där tidigare, men den här gången landade vi mycket längre ned. På vägen tillbaka var det solnedgång och när vi kom tillbaka till stan flög vi ett varv över The Strip och såg allt från ovan. Kul! Efter en kort limousinefärd blev vi avsläppta på hotellet och vi gick direkt till Eiffeltornet – eller The Eiffel Tower Experience som det hette. Vi åkte upp i Eiffeltornet alltså. Det är halva skalan mot originalet, och roligast var att vi lyckades pricka in både när The Mirages vulkan hade utbrott och Las Vegas Marathon. Till middag blev det Gordon Ramseys hamburgare, på BurGR. Väldigt gott.
Måndagen inleddes på Bellagio för buffé. Min bror är en van Las Vegasresenär och vi har valt att följa hans rekommendationer (bäst bufféer finns alltså på Bellagio, Aria, Paris och Wynn). Lång, lång kö. Men gratis wi-fi och eftersom nät är svårt att hitta i Vegas kändes kön ok. Eftersom vi nu var norr om vårt hotell bestämde vi att vi skulle satsa norrut idag: alltså en tur i Fashion Show Mall, en titt på Treasure Island och Caesar’s Palaces Forum Shops. Det låter kanske inte så, men det tog hela dagen. På kvällen hade vi lyckats boka in två shower (kalendern visade olika dagar pga tidsskillnader), All Shook Up – Tribute to the King och Penn & Teller. All Shook Up betalades av bröllopsdollar vi fick av L & K, tack! Elvisshowen var på Planet Hollywood och mycket mindre än vi trodde. Men bra!
Sista dagen i Las Vegas gick vi söder ut på The Strip. Frukost på Aria, sen var vi inne i hotellen New York New York, Excalibur, Luxor och MGM Grand. Lite shopping hanns med också …
Trots att vi bara åkte från Island och trots att flygtiden bara var sex timmar blev det en lång resa. 16 timmar från att vi lämnade hotellrummet tills vi låste upp lägenhetsdörren på Manhattan.
Lägenheten ja. Några veckor före bröllopet kollade Johan Air BnB igen, som vi hyrt genom. Nu hade det dykt upp en del kommentarer om husrenovering som orsakade oljud, byggdamm och så vidare. Eftersom vi precis avslutat ett år av vidrigt renoverande kändes det förstås extremt illa. Vi kollade med lägenhetsuthyraren men nej nej, inga problem, de skulle vara färdiga. Det första vi såg var byggnadsställningar, men klockan var kväll så inget arbete pågick. Vi avvaktar och ser, bestämde vi. Nästa morgon: byggdamm, borrande, byggkillar utanför (de gardinlösa) fönstren. Här kunde vi inte bo. Så vi mailade till lägenhetsinnehavaren och gick ut en sväng.
Väldigt mysigt område! I the Village, ganska nära Meatpacking. Vi promenerade runt, tittade in i Apple Store, gick in i Chelsea Market och på vägen tillbaka köpte vi cupcakes på kända Magnolia Bakery. Jag jobbade i Chelsea Markethuset 2002, så kul att kika på det igen. Det var mysigt då, och ännu bättre nu. Jag älskar mexikansk mat och vi stannade till på ett litet hål i väggenställe och åt en fantastisk carne taco (Johan) och en underbar pollo quesadilla (jag).
Tillbaka i lägenheten hade innehavaren svarat: vi kunde bo kvar med rabatt eller flytta och få alla pengar tillbaka. Vi valde att lämna. Lite brända av hyrda lägenheter kollade vi nu hotell. Hittade ett, bokade, och fick mail om att de inte hade några rum och att det var fel på bokningssystemet. Eftersom bokningen var för dagen gick det inte att avboka online, så jag bar tvungen att ringa, sitta i telefonkö osv. Stressigt och dyrt. Under tiden hittade Johan ett annat hotell, i Chelsea, nära Flat Iron Building. Så packa, hoppa in i en taxi och sedan var vi “hemma”. Mycket av dagen gick åt till fix, men vi tog en tur till Grand Central också, shoppade i MTA-butiken, kollade in Apple Store och generellt hela fina byggnaden. Middag åt vi på en ganska dålig italiensk restaurang i närheten. (Jag vet ju att italiensk mat i USA är dålig, varför försöker jag om och om igen?).
Lördagen tillbringades i Brooklyn! När jag bodde i New York började delar av Brooklyn bli lite trendigt, men mest var det fortfarande farligt och en plats att hålla sig från (klasskompisen A bodde i Brooklyn och hon kunde aldrig åka hem sent på kvällen, utan fick sova hos någon av oss Manhattanbor då). Så är det ju verkligen inte idag. Vi åkte till Smorgasburg och Brooklyn Brewery. Smorgasburg är en stor “matloppmarknad”. Ett gäng försäljare säljer mat på en äng helt enkelt. Roligt med så många val (ca hundra enligt sajten) och kul att de sålde små portioner så en kunde testa flera olika. Gott och kul, men kallt! Vantar var ett måste och ändå frös vi. När vi ändå var i Brooklyn gick vi till Brooklyn Brewey. I min värld “tråkig rolig öl”, alltså standard, men ändå bra. Vi hade hört att det bara var att gå dit för att få en rundtur, men nja. Det kostade inget, men det var oerhört mycket folk. Först stod vi i kö i en halvtimme för att få komma in, och sedan skulle vi köa en halvtimme till för att få köa till biljettsläpp. Om vi fick biljetter skulle vi behöva vänta en och en halvtimme innan vi fick gå vidare. Nej tack. Tvingade Johan att köpa en öl när vi ändå var där (endast öl såldes så jag fick titta på). En extrem ljudnivå och inget att titta på, det var en lada med öldrickande människor. Inte så spännande. Tillbaka till Manhattan!
I bröllopspresent av J fick vi 100 dollar på Tortilla Flats, en fantastisk restaurang vi åt på när vi var här 2008 (kvällen då Obama blev president), och som jag tipsade J om när hon besökte New York några år senare. Underbar mat. Just eftersom vi hade avsatta pengar tog vi en pitcher Margarita, gjord på favorittequilan Herradura. Så gott! Och så mycket. Dessutom tömde killen vid bordet bredvid sin pitcher i vår när de gick. 1,5 pitchers på två personer var … mycket. Taxi hem fick avsluta dagen.
Söndag. Trots att jag bara bodde i New York ett halvår och trots att det var tolv år sedan har jag bra koll på vardagliga saker. Tex tunnelbanan. Många jag pratat med hemma säger “i New York snörar man på sig sneakers och gör ett område per dag”. Det är säkert jättebra för dem, men vi beter oss som om vi vore hemma: åker kors och tvärs dit vi vill utan att planera att sker behöver ligga nära varandra. Mycket tunnelbana blir det med andra ord. Den här dagen åkte vi till Times Square. Omgjort sedan vi var här senast! Nytt är också Discovery’s Avengers-utställning. En interaktiv utställning om Marvels värld. När det öppnade var det uppbyggt runt tv-serien Agents of S.H.I.E.L.D men när serien floppade byggde man om utställningen och döpte om den till Avengers. Det var dock inte bytt rakt igenom så kändes lite ogenomtänkt. Efter lunch insåg vi att ville klämma lite på nya ipaden och vi åkte till Grand Central där jag köpte en. Sen tillbaka till Times Square: dags för bio! Interstellar i IMAX-salong. Middag intogs på New York Burger, fantastiskt gott!
Nästa dag besökte vi American Museum of Natural History innan vi köpte med oss en delilunch och gick in i Central Park. Varmt och fint väder! I parkens södra del finns ju Plaza och jag har varit nyfiken på nya Plaza Food Hall, en saluhall i källaren. Lite för mycket sweet och för lite savoury tyckte vi, men satte oss ned med varsitt glas champagne innan vi gick till Apple Store 5th Avenue så Johan också kunde köpa en iPad. Middag: på Smith & Wollensky. Här åt vi förlovningsmiddag för sex år sedan och nu återvände vi, och svärmor stod för notan i bröllopspresent. Restaurangen bjöd på prosecco som fördrink. Vi åt och drack gott och blev oerhört mätta. Det blir man på S&W.
Tisdagen: allt kan inte vara glamour! Speciellt inte om resan pågår i en månad. Nu var det dags för tvätt. Vi packade kabinväskorna och rullade till närmsta laundramat. Mycket smidigt, även om det tog lång tid. Sedan åkte vi till Coney Island. Jag har varit där förut, men det var många år sedan och Johan hade aldrig varit där. Det var väldigt nedgånget (fortfarande), eller kanske snarare bedagat. Eftersom det inte är säsong var det mesta stängt, men kul ändå. Och allid härligt att vara vid havet. På kvällen åkte vi till Upper East där jag bodde 2002. Tittade på huset (1252 Lexington Avenue) och åt middag.
Sista dagen i New York denna omgång ägande vi åt New York Public Library, marknad i Bryant Park och så gick vi på bio igen. Det blev den film som gick när vi kom till bion: Guardians of the Galaxy.
Tre nätter och två dagar i Reykjavik: det tog bara fem minuter innan vi konstaterade att till Island ska vi åka igen.
Första dagen ägnade vi åt Reykjavik. Kollade in Hallgrimskyrkan, åkte turistbuss (ingen höjdare), vandrade på stan. Middag åt vi på fina Perlan, en snurrande restaurang som nog hade sitt bäst-före-datum för ett antal år sedan. Men det var mysigt och gott, och lite rörande.
Hallgrimskyrkan
Perlans tak
Dag två hade vi bokat en sightseeingtur. The Golden Circle Tour. Vi besökte en tomatfarm, gejsrar, vattenfall och platsen där den eurasiatiska och den amerikanska tektoniska plattan möts. Och tittade på den galna naturen från bussfönstret däremellan.
Som sagt, vi måste tillbaka till Island (sista dygnet på bröllopsresan kommer visserligen att tillbringas där, men vi menar lite mer ordentligt)! Så fantastiskt vackert och intressant. Precis min typ av natur. Längtar!
Men vi tar bröllopet från början!
Klockan 14.00 dagen innan bröllopet hämtade min pappa oss, och körde oss till hotellet, Elite Hotel Marina Tower i Saltsjöqvarn. Med oss hade vi galet mycket packning: en mellanresväska och en kabinväska var till resan (resväskan var halvtom och kabinväskan var heltom, men vi är beredda på shopping), tre stora resväskor med bröllopsgrejer, två resegarderober. Trots att vi skrivit vid bokningen (jag hatar sånt, men ska man göra det någon gång är väl nu rätta tillfället?) att det var vårt bröllop fick vi inget grattis eller ens ett leende vid incheckningen. Var det mitt hotell hade jag ställt in lite mousserande osv på rummet, och jag hade faktiskt förväntat mig i alla fall ett hälsningskort, men ingenting på rummet. Men ett fantastiskt rum! 70 kvadrat svit med en fantastisk utsikt. Vi tände (medtagna) ljus, drack bubbel och sov faktiskt bättre än förväntat.
På bröllopsdagen vaknade jag sju, vaknar alltid mellan 6.30 och 8.00 så det var förväntat. Tillbringade morgonen i soffan i vardagsrummet, tittandes på Project Runway Allstars. För att riktigt lyxa till det hade vi beställt upp frukost på rummet. Varm choklad, juice, frukt, bröd, smör, ost, skinka, äggröra och bacon … Det skulle komma mellan 8.15 och 8.30. Klockan 7.59 knackade det på dörren. Kanske inte det uppvaknande sambon ville ha på sin bröllopsdag. Tyvärr var frukosten usel. Ett (1) rostat bröd. En (1) ostskiva osv, torkad smuts på tallrikarna, superkletiga koppar av utspilld choklad. Ett juiceglas var fullt, ett bara fyllt till hälften. Det var faktiskt supersorgligt. Och ironiskt, eftersom hotellet vägrade hjälpa oss med lunch med orden “ni får väl äta er mätta på frukosten”. En riktigt dålig start.
Men sen blev det bättre! Vid nio kom min kompis Zandra som skulle fixa hår och smink. Skönt att hänga med ett bekant ansikte! Halv elva någon gång kom min bror, vår Best Person, inrusande. Ganska nervös! Det var kul, vi kände oss lugna och så kom han och var uppjagad. I samma veva kunde en smärre katastrof avvärjas. Ett missförstånd hade gjort att vi inte hade några hårnålar. Sambon gick ned till receptionen som såg ut som frågetecken, men en gäst överhörde och slet upp sin necessär. Tack du anonyma gäst!
Till lunch blev det McDonaldshamburgare. Vet ni hur svårt det är att få tag på lunch i Stockholm, en lördag klockan tio? Till det vatten och Cola. Den medtagna champagnen öppnade vi inte, kändes aldrig som läge. Vid halv tolv gick Zandra, då hade hon varit klar en bra stund. Sen gällde väntan. Vi hade alldeles för god tid på oss under dagen, vi hade kunnat starta klockan 10 istället för 8. Strax före 12 kom fotografen, Martin von Krogh. Eftersom vi hade så gott om tid på oss bestämde vi oss för att åka till fotograferingen tidigare. Så 12.30 bytte vi om och 12.45 satt vi i taxin. (Från pyjamas till brudklänning på en kvart? Lätt! Tog längre tid för herrarna att byta till kostym). Johan var stilig i svart kostym med svart väst, lila slips och näsduk och sin morfars manschettknappar och Kristoffer i svart kostym och en ljuslila slips. Martin hade också klätt sig i kostym. Jag tyckte att det var lite pinsamt att gå genom hotellet, och det kändes som att vi fick väldigt svenska reaktioner: alla stirrade men ingen sa grattis, lycka till eller log.
Taxin tog oss till en äng (åker/gräsmatta/grönområde/whatever, jag kan inte sånt) vid Djurgårdsbrunns värdshus. Kristoffer körde Martins bil, och den bytte vi sedan till för att slippa gå i blött gräs. Ja, det regnade. Martin tog sats, körde genom ett dike och ut på gräset. Och så fotades vi. Med och utan ytterkläder, med och utan handväska (som jag ju hade istället för brudbukett) och med och utan glasögon. Kristoffer stod strax utanför bild med väskor, paraply, kappor, rockar osv. Han fick verkligen släpa. Och en bild tog han:
Det gick snabbt, snart sa Martin att han “hade bilden”. Klockan var alldeles för tidig, men vi åkte till Eric Ericsonhallen. Ett tag funderade vi på att stanna och fota på Skeppsholmen också, men mitt hår hade redan tappat minst 70% i volym pga fukten så jag tyckte nej till mer utomhusaktivitet.
Till Eric Ericsonhallen kom vi 13.45, planen var 14.30. Så väntan igen. Vi hälsade på inspicienten och vår hyrda organist. Sedan hängde vi bakom kulisserna. Alldeles för lång väntan. Fortfarande inte särskilt nervösa. Däremot lite avundsjuka. Vi hörde att gästerna samlades, vi hörde vår mingelmusik i den sjukt pampiga lokalen med den fina akustiken, vi förstod att de stod därnere och drack bubbel … Vi ville också vara med! Men nu sprang Martin ned och hämtade bubbel till oss också. Fortfarande inte nervösa, men lite pirriga förstås. Det löste vi genom att halsa bubbel. Och ta en selfie.
Sen blev det bråttom. Vigselförrättaren dök upp när det var en kvart kvar, och då skulle vi gå igenom vigseln, våra mammor skulle fungera som vittnen och det skulle kontrolleas id-kort. Plötsligt var det dags! In på toaletten bara för att, byta skor, och ut genom personalingången för att gå runt huset i ösregn (tack Kristoffer för paraplyet – vi lyckades tappa bort bröllopsparaplyet dagen innan, och så stod vi där utanför. När vi hörde ingångmusiken öppnade vi dörrarna och gick in. Så pampigt ljud i den lokalen!
Vi gick in, alldeles för snabbt säger Johan, och upp på scenen. Vi hade tänkt att även vigselförrättaren, best person och ett litet bord skulle finnas där, men alla de var på golvet. Ingen har dock kommenterat detta, så var nog bara vi som tyckte att det var konstigt.
Alla skötte sig bra under ceremonien, både inhyrda och familj och vänner. Best person läste två texter med bravur, tog min handväska när jag spontant ville bli av med den och fattade när jag ville ha tillbaka den (det är lite så han och jag funkar). Han tappade inga ringar. Vännen Fredrik och hans vän Micke spelade och sjöng bra, och gjorde ceremonien mindre allvarstyngd med en röjig låt. Vi lyckades stå still och lyssna på all musik (4 låtar) utan att det kändes alltför fjantigt. Vi sa ja på rätt plats. Jag svimmade inte.
Men det gick för snabbt. Vi hade räknat med att vigselförrättaren skulle brodera ut lite, men istället sa hon mindre än vi trodde. Så på 25, 30 minuter var det klart och utgångsmusiken satte igång. Ut i regnet, rusa runt och in och gömma oss bakom en gardin. När alla äntligen gått ut smet jag in och bytte skor till de vita stövlarna innan vi gick ut och fick ris, ris och åter ris över oss. Vi började med våra mammor och arbetade oss sedan runt och kramades med alla. En kompis kunde bara komma på vigseln, vilket jag tyvärr glömde bort just då, så honom hälsade jag bara på lika hastigt som alla andra. Förlåt G!
Gästerna började vandra (330 meter) till Kulturfyren. Vi stannade kvar, några familjebilder skulle tas. Tyvärr hade vi helt missat att säga det till makens (!) pappa med sambo, så de hann försvinna iväg och fick vända och komma tillbaka. Under tiden passade vi på att ändra civilstatus på Facebook.
På Kulturfyren började vi med en fördrink. (Eller två …) innan det var dags för middag. Knaperstekt bacon och västerbottenscreme låg i djupa tallrikar och så kom de och hällde på kantarellsoppa. Till detta serverades surdegsbröd. Det var så gott! Gästen K sammanfattade det bäst: “Jag hatar svamp, men nu hade jag gärna tagit en portion till!”. Dryck var bröllopets eget öl.
Älgwallenbergare med potatismos var ju varmrätten, galet gott det också. Och så osttallrik. Middagen innehöll också fantastiska tal! Min mamma, min pappa, Johans mamma, min bror/vår Best Person, vännerna M, A och D, våra toastar. Det var inga nyheter för oss, men vi har fantastiskt vältaliga människor i vårt liv! Lite pinsamheter, lite minnen, lite fakta, lite citat, lite sång och mycket mycket personlighet. Precis som det ska vara. En del telegram lästes upp också, både från verkliga och fiktiva personer …
Sen var det dags för tårta. Den intogs en våning upp, i samma rum som fördrinken. Tårtan var fin, men innehöll inte alls de smaker vi beställt. Mycket märkligt. Istället för chokladkräm med chokladtryffel och vaniljkräm med färska hallon smakade det smörkräm och syntetiskt jordgubb. Förhoppningsvis kom dock gästerna inte ihåg vad det stod i menyn och märkte inget. Till detta dracks kaffe och avec. Jag hade ingen koll på klockan under kvällen men uppskattar att tårtstunden varade någon timme innan det var dags för bröllopsvals.
Vi hade övat lite kort hemma och det gick över förväntan bra. Och vi hade övat i klänningen, och med rätt skor. Det jag inte hade förutsett dock var hur ont jag skulle ha i den skadade foten. Den gjorde att jag verkligen inte kunde dansa. Så här i efterhand skulle jag förstås ha hoppat ur skorna där och då, men det gjorde jag inte. Vi måste ha sett usla ut. Det grämer mig.
Och sen var det fest. En del droppade av, men de som stannade kvar stannade verkligen kvar. Fullt ös på dansgolvet. Nu åkte skorna av! Först var jag barfota, men när korta H och långa G började dansa en extremt vild koordinationsdans med whiskeyglasen i högsta hugg blev det lite för äckligt och jag satte på mig stövlarna. Så skönt!
Vi hade bestämt att vi inte skulle ha en förutbestämd tid då vi skulle lämna. Inget att vi måste gå först eller så. Men jag trodde inte vi skulle vara med och stänga festen. Men som jag skrev tidigare: “när jag sparkade av skorna, hissade upp klänningen, tog nya maken i handen och dansade (och skrålade) till Bon Jovi klockan ett på natten var lyckan fullkomlig.” Det var helt enkelt för roligt för att åka. Med 02.00 hoppade vi in i en taxi, tillsammans med alla presenter och lite överbliven tårta.
Väl på hotellet kunde vi inte hålla oss, vi var bara tvungna att öppna presenterna. Först 5 kom vi i säng.
Ja, det var bröllopsdagen. För mycket dötid i början, men från klockan 15 gick tiden alldeles för snabbt. En del misstag begicks av leverantörer, men förhoppningsvis var det få gäster som märkte något. Jag hoppar gärna över allt jobb innan, men själva dagen gör jag gärna om!
Jag jobbar på ett blogginlägg om hela dagen, men det tar tid. Vi är ju på bröllopsresa och jag skriver i mobilen.
Men måste ju berätta hur det gick med ölet. Det blev festens stora samtalsämne! Det serverades i flaskor till förrätten och blev en omedelbar succé. Folk tackade nej till vinet och gick på ölfatet direkt. Kul!
Beskrivning av ölet:
Peppar, peppar ta i trä.
Bryggd på Pilsner- och Pale Ale-malt med varsin grabbnäve aromatic- och bisquitmalt för att få lite maltkropp. Cascadehumle från nya världen och styrian golding från gamla. Avslutningsvis svartpeppar och rostad ek för smaken och namnets skull.
JJs bröllop 